På bokhandelsdisk och nattduksbord 1967 (6)

Något försenat kommer här en liten återblick på bokutgivnings- och läsåret 1967 - för att inte bryta traditionen. Vad av det som gavs ut åstadkom rubriker för 50 år sedan och vad av detta lever kvar idag? Och vad hann jag själv med att läsa - under ett år som i stor utsträckning handlade om barnaskötsel (n=2) och yrkeskarriär. Till stöd har jag som vanligt haft Wettergrens julprogram för år 1967 och min egen bibliotekskatalog.

Svensk skönlitteratur
Mitt intryck så här 50 år efteråt är att 1967 - vad gäller skönlitteraturen - var ett "mellanår". Men Gunnar Ekelöf gav ut tredje delen av sin Diwantrilogi, Vägvisare till underjorden, och den anses väl höra till det mest anmärkningsvärda och bestående han gjort. För mig, som visserligen var van lyrikläsare, förblev den trots flera försök till omläsning ett obestigligt monument. Och Pär Lagerkvist, fortsatte sina mytiska berättelser, men Mariamne berörde i varje fall inte mig med samma kraft som Barabbas och Sibyllan. hade gjort. Kanske var det en generationsfråga, både Lagerkvist (född 1891) och Ekelöf (född 1907) svävade högt däruppe. Lars Gustafsson däremot var född samma år som jag och hans skriverier följde jag noga redan från början av 60-talet och nu gav han för första gången ut en novellsamling, Förberedelser till flykt. Det är korta men väldigt fina texter, jag önskar att jag hade kunnat skriva så distinkt och ändå med en sådan lätthet.

Också Per Olof Sundmans Ingenjör Andrées luftfärd blev uppmärksammad och omdiskuterad på hösten 1967, men den läste jag själv först långt senare. Jan Olof Olsson ("Jolo") gav ut De tre från Haparanda, en skröna fullt i klass med Frank Hellers bästa, men inte heller den läste jag nu utan tog del av först när den kom som TV-serie flera år senare.

Mästerverk

Två böcker ur 1967 års utgivning har för mig blivit ständiga följeslagare. Dels ett av Tage Danielssons vid den tiden årligen utkommande mästerverk, som alltid var försedda med kongeniala teckningar av Per Åhlin. Det här året tog Tage ett samlat grepp på svensk diktkonst i alla dess dittillsvarande former och stämningslägen, Tage Danielssons samlade dikter 1967-1967. Parodiska höjdpunkter! Men också genom alltihop en samhällskritisk grunduppfattning och ett ständigt ifrågasättande. Under skämtet fanns det hela tiden allvar (som hos alla stora humorister). "Utan tvivel är man inte riktigt klok", Tages bevingade ord. Det gäller att kunna ta ett steg åt sidan, betrakta och sedan ge skenhelighet, uppblåsthet, girighet och självpåtagen storhet något rimligare proportioner. Vid den här tiden höll jag på en del med texter till studentrevyer och medicinarspex och Tage var ständigt den stora förebilden. Och tänk att det fanns en tid när man kunde förutsätta att Kellgren och Tegnér fanns med inom publikens/läsarnas referensramar. Avskedssonetten är lysande:

Du som förhäxats av min ordmagi,

som fått din världsbild skakad ifrån grunden,

du som ryckts med av språkets melodi, 

betagen, glömsk av allt, fördrömd, trollbunden -

grip nu den sista flyende sekunden 

av skönhet, av fonetisk harmoni!

Om några ögonblick är allt förbi.

Du vandrar sorgsen ut ur lagerlunden.

Man säjer inte tack till ett geni

för charm, begåvning, tjuskraft, grace, espri.

Så tacka inte mej för den här stunden.

Allt jag rör vid blir till poesi.

Jag kan helt enkelt inte låta bli.

Det är som när ett bakben lyfts av hunden.

Den andra boken som blivit följeslagare, omläst många gånger, är Sjöwall-Wahlöös polisroman Mannen på balkongen. Det var den tredje delen i serien "romaner om ett brott" med Martin Beck, senare filmatiserad med Gösta Ekman i huvudrollen. Beck hade väl nu avancerat till kriminalkomissarie och samhällskritiken hade ännu inte blivit för dominerande. Läsning som håller.

Två helt andra böcker

På den tiden tillbringade familjen en månad varje sommar på Gotland, mestadels i Gnisvärd strax söder om Visby. Fårö var den skimrande pärlan som låg lite svåråtkomlig i norr, krävde färjetransport och det blev därför inte så ofta vi var där. Olle Hammarlunds bok om Fårö, Fårets gröna öga, föranledde dock många upptäcktsresor dit, om Gotland är särpräglat så är verkligen Fårö det än mer. Ljuva minnen vid återläsning av denna text!

Gunnar Inghe hade ett par år i början av 60-talet varit professor i socialmedicin i Göteborg, men flyttade snabbt tillbaka till Stockholm när tillfälle gavs. Han var socialist, socialläkare, förde utslagnas och utstöttas talan och tillhörde inte de tystlåtna i samhället. Han gav tillsammans med hustrun Maj-Britt 1967 ut boken Den ofärdiga välfärden som blev vida spridd och åstadkom en hel del rabalder. Läste den med intresse. Dessa människor och deras problem hörde vi inte mycket talas om under läkarutbildningen.

Stadsbiblioteket någon månad före invigningen (ur Biblioteksbladets specialnummer om det nya

biblioteket (1967, nr 3-4) och det återupptryckta invigningstalet av Astrid Lindgren.

Stadsbiblioteket vid Götaplatsen invigt 

Kanske kan det i det här sammanhanget också vara på sin plats att erinra om att det nya Stadsbiblioteket vid Götaplatsen invigdes detta år, den 2 april. Invigningen förrättades av Astrid Lindgren, hennes tal trycktes dock upp först vid återinvigningen 50 år senare.

Det finns anledning tro att den skrift som fick störst spridning i Sverige under 1967 inte var någon bokhandelsprodukt utan den "Handledning från Statens högertrafikkommission" rörande övergången till högertrafik söndagen den 3 september, som sändes ut till alla hushåll i landet.