Summa sidvisningar

torsdag 26 november 2015

Helsning till Göteborg

Träffade nyligen på ett litet fyrsidigt häfte med titeln Helsning till Göteborg den 14 Juni 1869. Det innehåller förutom titelsidan endast en fyra strofer lång hyllningsdikt, som i tämligen svulstiga, högstämda men för tiden karakteristiska vändningar hyllar Göteborg. Bättre stad finns inte! Eller i varje fall fanns - för den uppsalastudent som nu återsåg fädernestaden. Så här kunde det låta:

            I Göteborg, på Vesterhafvets strand
            Der tryggt det gamla Göta lejon hvilar
            ...
            Hur stolt, hur skön i sommarsolens glans
            Du bär, o Göteborg, behagets stämpel!
            Och dina parker vira grön en krans
            Omkring palatser, monument och tempel.
            ...
            Hell Göteborg! En heder för vårt land,
            En mönsterstad - ett hem för idogheten.
            Här sluter rikedomen ej sin hand,
            ty den förenas skönt med gifmildheten.
            Och uti vetenskapens fria stat
            Du står i spetsen såsom maecenat
            Och ömt du vårdar konstens helga flamma.
            Hell Göteborg! Gå framåt som förut
            Och hvila ej på lagern en minut -
            Blif mer, blif större, men ändå detsamma!

Hyllningsdikten är undertecknad Ludv. Essén, ett för mig tidigare helt okänt namn. Av versen framgår att den tillkommit med anledning av ett besök i staden av - förmodligen - studenter från Uppsala: "Ifrån den strand, som smeks af Fyris våg/Från Odins gamla lund, så rik på minnen/vi dragit ut på fredligt vikingtåg". Efter lite letande visar det sig att författaren, Ludvig Essén, var född 1847 och uppvuxen i Göteborg. Efter avslutad juridisk utbildning i Uppsala och tingstjänstgöring återkom han till Göteborg där han sedan under ett par decennier verkade i ledande juridiska positioner. Han blev stadsnotarie 1884 och ett år senare justitierådman. Han gjorde sig känd som "en synnerligen begåvad och framstående jurist". Vid sidan av sin domartjänstgöring verkade han som sekreterare i flera kommunala styrelser och nämnder och han var under drygt 10 år lärare i handelsrätt och stadskunskap vid Handelsinstitutet. Under ett par år var han också Göteborg representant i Riksdagens andra kammare. På grund av tilltagande sjuklighet tog han avsked 1906. I sin minnesruna skriver Otto Nordenskjöld om att han fått i arv "ett disharmoniskt sinne, vars bristande jämvikt till sist skulle föra honom utanför de skarpt markerade gränser, där det normala arbetslivet måste levas". Mycket mellan raderna! Efter en lång tids "svår nervsjukdom" avled han 1918.

Till vänster det lilla häftet Helsning till Göteborg, utgivet 1869 och till höger den privattryckta samlingen tillfällighetspoesi med titeln Från ungdomens dar, som Essén gav ut 1891.
En lyrisk rådman
Det visar sig dock att den gode rådmannen också odlade en lyrisk ådra, möjligen hade han ärvt litterära anlag av sin morbror, Herman Bjursten (1825-1866), som var skald och romanförfattare, i Svenskt biografiskt handlexikon noterad för en "oförtruten skriftställarverksamhet i alla möjliga riktningar". 1870 skrev Essén, då fortfarande student i Uppsala, ett "sorgespel i fyra akter" med den måttligt upphetsande titeln Sigurd Olofsson och belönades faktiskt för detta med andra pris av Svenska Akademien samma år. Det är oläsbart idag, kärlek och vänskap och ovänskap och olycklig utgång i högtravande poetiska formuleringar.


På Svenska Akademiens sammanträde den 20 december 1869 emottog den unge Essén sitt pris av den sittande direktören, greven Henning Hamilton (det var inte han med Hamiltons blandning, men däremot huvudmannen i den s k Hamiltonaffären långt senare, där ekonomiska oredligheter tvingade honom att lämna sin plats i Akademien, liksom landet). Hans ord till pristagaren är värda att återges i sin helhet.

Min herre! Okänd för Akademien, och troligen lika okänd för den allmänhet, som bevistar hennes sammankomst, framträder Ni, vid unga år, med väl förberedda studier av stora mönster och med lyckliga anlag för språkets behandling. Man kan hos Eder finna vissa emottagna intryck, äfven från den odödlige Shakspeare, men ingen slafvisk efterbildning vidlåder eder behandling af ett fosterländskt ämne. Den kraft och den ledighet, hvarmed Ni rörer Eder inom ett för Er ännu nytt område, hafva synts Akademien fullt uppväga de betänkligheter, hon i andra afseenden kunnat hysa. Såsom det första profvet af eder författareförmåga, är det ännu mera förtjent af det bifall, hvilket det är mig en sann fägnad att offentligen få uttala.

Ett par decennier senare, när han var väl etablerad som rådman i Göteborg, lät han utge en liten samling tillfällighetspoesi Från ungdomens dar (1891). För att inte förhäva sig markerar han att verserna är tryckta som manuskript i endast 150 exemplar, sannolikt för utdelning till anhöriga och vänner, och i företalet betonar han att "författaren har ej ringaste anspråk på skaldeära". De flesta av dikterna har tillkommit i anslutning till festligheter i Göteborg och här återfinner vi också Helsning till Göteborg, här omdöpt till Till Göteborg och med upplysningen att den tillkommit "vid en fest på Lorensberg den 11 juni 1869 för Upsalas, Lunds och Köpenhamns studenter, hvilka voro på väg till det nordiska studentmötet i Christiania".

Kyrkklockorna i S:t Pauli
Intressant nog återfinns bland stroferna i diktboken även de två versifierade inskriptioner, som återfinns på kyrkklockorna i S:t Pauli kyrka i Göteborg. Kyrkan invigdes 1882, klockorna är gjutna året innan. På den stora klockan står det

        Med klingande tunga det budskap jag bär
        Till gamla och unga: Si Herren är när!
        Hans sabbat är inne, håll upp med er id,
        Och helga ditt sinne från oro och strid!

        Om Anden dig väckte till ånger och tro,
        Du jägtande slägte, här finner du ro.
        Lär bedja och vaka och viljan stärk,
        Gack sedan tillbaka och verka Guds verk!

Och på den lilla klockan:

        När morgon tänds och dag blir ny,
        Till stilla bön jag ljuder!
        När solen göms i aftonsky,
        Till lof och tack jag bjuder.

Jag har inte hittat någon uppgift om varför just Ludvig Essén anlitades som författare till verserna på S:t Pauli kyrkas klockor, men förmodligen var han känd som en poet, som kunde åstadkomma högstämda formuleringar i de mest skilda sammanhang, kanske fanns också någon annan koppling till församlingen. I juristkarriären hade han då inte hunnit längre än till positionen som vice häradshövding. Men han var ju prisbelönt av Svenska Akademien.

Nordenskjöld, Otto: Minnestal i Göteborgs K. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhälle 1931.
Nekrologer i Göteborgs-Posten och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 11 juni 1918.
Svenska Akademiens handlingar för år 1869.


söndag 22 november 2015

Med bibliofiler i Skottland

Under en händelserik vecka i september hade jag tillfälle att följa med "The Wargentin Bibliophile society" - med Hagströmerbibliotekets nestor Ove Hagelin som aldrig sinande kunskapskälla i centrum - på en rundresa bland skotska bibliotek och bibliofila rariteter. Inte skymten av någon Göteborgiana, men starka upplevelser för alla med ett vidare intresse för bok- och bibliotekshistoria.

Förundrade lyssnar de bibliofila resenärerna till berättelsen om lånebiblioteket i Innerpeffray
Resan hade på ett föredömligt sätt arrangerats och förberetts av Christian Irhammar, antikvarisk bokhandlare och reseledare från Sjöbo. Gruppen bestod av ett 20-tal "bokmänniskor", de flesta boksamlare i någon form, alla med stort kunnande inom sina specialområden och ett gemensamt brett bokintresse. Under en hel vecka reste vi runt bland privata och offentliga boksamlingar och vi fick se mycket som de flesta av oss aldrig hade sett förut - och vi tilläts nästan överallt att själva få bläddra i rariteterna. Trots att jag genom åren varit mycket i Skottland och har en dotter i Edinburgh så var många av platserna vi besökte nya för mig. Och i bibliotekens värld, liksom i Skottland i övrigt, känner man hur historien lever stark; det är ett land som minns både sina segrar och nederlag, som slår vakt om sina stolta traditioner och där i dessa dagar värnandet om särarten och förhoppningar om förnyad självständighet formar politiken.

Abbotsford
Vi inledde med ett besök på Sir Walter Scotts magnifika egendom Abbotsford, som ligger några mil söder om Edinburgh. Det är väl inte många som idag läser Scott, men i sitt hemland är hans minne påtagligt närvarande: han sitter staty i det gotiska schabraket vid Princes Street i Edinburgh och han står på en hög pelare på George Square i Glasgow. Han förnyade romankomsten i början av 1800-talet med sina på folksägner baserade skildringar av livet i de skotska högländerna, man kan säga att han skapade bilden av "the noble highlander". Han samlade ett mycket stort bibliotek, till stor del var det ett arbetsbibliotek, bl a innehåller det en stor samling av litteratur om häxor och "witchcraft". Han samlade också allt som hade anknytning till den skotska historien, reell eller inte. På hedersplats i biblioteket ligger den lilla "pocket book", som en gång skall ha tillhört Flora Macdonald, legendarisk gestalt som hjälpte Bonnie Prince Charlie fly undan sina fiender på Skye, båda figurerar i Scotts första roman, Waverley från 1824..

Bilder från Sir Walter Scotts Abbotsford. Huvudbyggnaden från 1824 i vad som senare kom att kallas "baronaial style". Rummen är överlastade med föremål, som belyser skotskheten och den skotska historien. Presentation av biblioteket med dess 9000 volymer. Porträttbyst av skalden själv. Den lilla handväskan, som skall ha tillhört Flora MacDonald. 
 
Lånebiblioteken i Innerpeffray och Leighton
Två märkliga och förvånansvärt välbevarade lånebibliotek med rötter från slutet av 1600-talet fick vi tillfälle att besöka. Biblioteket i Innerpeffray, beläget vid floden Earn i lantlig trankil miljö, är grundat 1680, av godsägaren och lorden David Drummond, som ursprungligen ställde 400 böcker ur sitt bibliotek till sina sockenbors förfogande. Det är värt att notera att läskunnigheten då var hög i Skottland, jämfört med t ex England. Efter hand kunde bokbeståndet utökas. Den nuvarande biblioteksbyggnaden är något yngre, från 1762. Märkligast av det som ryms i biblioteket är kanske den bevarade obrutna, handskrivna utlåningskatalog som täcker mer än tvåhundra år, från 1747 till 1962.
 
Innerpeffrays exemplar av Ascanius: The Young adventurer från 1746. Det är egentligen en översättning av ett tryck som cirkulerade vid det franska hovet efter det skotska jakobitupproret 1745, segern vid Prestonpans, det förfärliga nederlaget vid Culloden och "Bonnie Prince Charlies" flykt genom högländerna, till Hebriderna och småningom till Frankrike.
 
Ännu äldre än biblioteket i Innerpeffray är Leighton Library, som ligger alldeles intill katedralen i Dunblane, som i sin tur ligger ett par mil NV om Stirling. Detta bibliotek, som gör anspråk på att vara det allra äldsta lånebiblioteket i Skottland, grundades av Robert Leighton (1611-84), biskop i Dunblane och senare ärkebiskop i Glasgow och finns kvar i den ursprungliga byggnaden från 1687, nyligen fint renoverad. Här fanns många dyrbarheter att beskåda och det var fantastiskt att se den över 300 år gamla samlingen i dess till stor del ursprungliga skick.
 

Bokskatter
Vi hade möjlighet att besöka flera av de skotska universitetsbiblioteken och överallt se framplockade dyrbarheter, som sakkunnigt förevisades. Vi var först i St. Andrews, det äldsta skotska universitet med anor från 1413, sedan i Glasgow och slutligen i Aberdeen. Överallt fick vi se ett urval av det mest spektakulära ur bokbestånden. Samlingen på universitetsbiblioteket i Glasgow, som ligger intill det stora och berömda Hunterian museum, omfattar t ex över tusen inkunabler och många ännu äldre handskrifter. Allra mest - arkitektoniskt och funktionellt - imponerade det nybyggda universitetsbiblioteket Sir Duncan Rice Library i Aberdeen, ritat av den danska arkitektfirman Schmidt Hammer Lassen.
 
 
Sir Duncan Rice var född aberdonian 1942, men under flera decennier verksam i USA, kallades hem som rektor för det 500-åriga universitetet i sin hemstad i slutet av 1990-talet och ägnade mycket av sin kraft åt skapandet av det nya biblioteket, som fått hans namn. Här fick vi inte bara se böcker från 1200-talet och framåt utan blev också guidade runt i bibliotekets avdelningar för bokvård, klimatsäkrade rum och olika låneavdelningar. Mycket imponerande!
 
Handskrift från 1300-talet i Glasgows universitetsbibliotek och en holländsk tidebok från tidigt 1400-tal i Aberdeen-bibliotekets samlingar. Underbart välbevarade handmålade illustrationer till texten.
Slottsbibliotek och institutioner
Vi hade också tillfälle att se biblioteket i Castle Fraser utanför Aberdeen, numera ägt och förvaltat av National Trust of Scotland. I Edinburgh besökte vi både The Royal College of Physicians med stora boksamlingar, delvis med karaktär av arbetsbibliotek, och The Signet Library, som kanske mer imponerade som bibliotekslokal än för de enskilda dyrbarheterna. Men en underbar miljö att äta lunch i numera.
 
De imponerande bibliotekslokalerna i Signet Library i Edinburgh. James Parkinsons beskrivning från 1817
av "shaking palsy", den sjukdom som småningom fick bära hans namn; från Royal College of Physicians' bibliotek.
En av de definitiva höjdpunkterna under resan var besöket i biblioteket hos Royal Botanic Garden i Edinburgh. Här fick vi ta del av ett urval av samlingarna, inte bara böcker, underbara planschverk och manuskript utan också teckningar, resedagböcker, fotosamlingar, kartor och herbarier.
 
Hortus Medicus Edinburgensis, or a Catalogue of the Plants in the Physical Garden of Edinburgh, tryckt 1683, den första beskrivningen av den botaniska trädgården i Edinburgh, ännu idag en stor upplevelse, fylld av skönhet och historia.
Ja, mycket mer hann vi faktiskt med under en kompakt vecka: besök i flera gamla katedraler, lunch i The Willow Tearoom, ett av Charles Rennie Macintosh's arkitektoniska mästerverk, kringvandring i det på senare år mycket omtalade Rosslyn Chapel och inte minst prövning av ett antal malt whiskys under kamratligt bibliofilt samtal.
 
Resans nestor, Hagströmerbibliotekets mångkunnige bibliotekarie Ove Hagelin.