Summa sidvisningar

fredag 12 december 2014

Misshaglig minnesplatta

Göteborgska inskriptioner 5

Om missförhållandena på svenska barnhem under åren kring mitten av 1900-talet har åtskilligt förekommit i press, radio och TV på senare år. Många tidigare barnhems- och fosterhemsbarn har trätt fram och berättat om övergrepp, misshandel och andra former av vanvård. Som en följd härav startades intresseorganisationen Samhället styvbarn. Detta ledde i sin tur till att en statlig utredning tillsattes, Vanvårdsutredningen, som avgav sitt betänkande 2011. Den efterföljande Upprättelseutredningen föreslog att vanvårdade skulle ersättas ekonomiskt och i november 2011 lämnade regeringen vid en särskilt  ceremoni en offentlig ursäkt till de drabbade.

I Göteborg har mycket av vanvårdsdiskussionen handlat om förhållandena på Vidkärrs barnhem, beläget i östra delen av staden, invigt av stadsrådet Gustav Möller 1935 och nedlagt 1976. En bra sammanfattning av detta barnhems tillkomst och historia och  vittnesbörden om förhållandena på hemmet har lämnats av etnologen Magnus Berg i boken Ett ömmande hjärta. Här skall inte mer sägas om den bedrövliga historien, det hittills sagda och skrivna talar sitt eget tydliga språk. Endast en till synes obetydlig, men i sitt sammanhang och för de drabbade väsentlig detalj i sammanhanget skall tas upp.

Margareta Ryndels skulptur
1988 lät staden - med medel från Charles Felix Lindbergs donationsfond - på platsen för entrén till Vidkärrs barnhem placera en liten skulptur Ensam på ett fyrkantigt halvmeterhögt fundament. Skulpturen föreställer i stiliserad form ett litet barn, sittande på huk i ena hörnet med armarna tätt mot bröstet. Det är en rörande bild av barnets utsatthet och säkert skedde utplaceringen av skulpturen i god avsikt. Konstnären var den göteborgska skulptören Margareta Ryndel (1920-1996), som är representerad med flera arbeten i stadsmiljön.

Det bekymmersamma är den minnesplatta, som fästes på fundamentet och hade texten

UNDER ÅREN 1935-1976
HAR MÅNGA BARN MÖTT KÄRLEK
OCH OMTANKE PÅ VIDKÄRRS BARNHEM
OCH FÅTT EN GOD START I LIVET
 
Inskriptionen väckte sorg och vrede och upplevdes av många av de berörda som ett grovt hån. Ganska snart blev den föremål för diskussion, där bland annat Samhällets styvbarn 2004 krävde att den skulle tas ner. Så skedde också på initiativ av Park- och naturförvaltningen; men Kulturnämnden ansåg annorlunda och satte ånyo minnesplattan på plats. Vilket inom kort ledde till att plattan en gång till försvann, förmodligen nedriven av en privatperson, och i flera år efter det har den varit "försvunnen". Sedan ett par månader pågår en utställning på Stadsmuseet i Göteborg om Vidkärr och barnhemsbarnen och lagom till dennas öppnande dök plattan upp igen och kan nu beskådas på utställningen.

 
Till historien hör att Samhällets styvbarn har krävt att staden ersätter den ursprungliga minnesplattan med en ny, bärande nedanstående text. Så har dock ännu inte skett.

GÖTEBORGS STAD BER BARNHEMSBARNEN
PÅ VIDKÄRR OM URSÄKT
FÖR DEN VANVÅRD OCH DE ÖVERGREPP
SOM MÅNGA UTSATTES FÖR
UNDER SIN VISTELSE PÅ BARNHEMMET
 
Utställningen på Stadsmuseet sammanträffar historien om inskriptionen på platsen för gamla Vidkärrs barnhem med orden "Kampen om en textplatta blev en kamp om rätten till historien".
 
Margareta Ryndels skulptur en kulen novemberdag 2014.
Då och då får det lilla hukande barnet sällskap av blommor och tända ljus.
Till vänster plattan med uppgift om skulptör och donator, till höger ses märken
efter den borttagna minnesplattan.
Magnus Berg: Ett ömmande hjärta, 2013.
Patrik Nyberg: Omstridd skylt togs ned - och sattes dit igen. - Göteborgs-Posten 2007-10-23.
Bengt Sändh: Barnhemsungar, 1991.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar