Summa sidvisningar

onsdag 29 januari 2014

Prins Oskars skola

Kom häromdagen över en gammal göteborgskarta, "Plan af Göteborg med tillämnade nya anläggningar 1856". Det är alltid lika intressant med gamla kartor - vad finns kvar? vad är förändrat? Mycket av det som syns på nedanstående utsnitt ur kartan är borta: kanalen längs Västra Hamngatan,  artilleriregementets anläggningar, namnet Hästbacken. Men en del står kvar: Domkyrkan, läroverket och biskopshuset, Engelska kyrkan och delarna av artilleristallet väster om Magasinsgatan (som förhoppningsvis kommer att inrymma en ny konsthall så småningom). Och så då detta "Pr. Oskars Skola" vid Kaserntorget, vad var det för någonting?
 
 
Jo, "Pr." står för Prins och Prins Oskars skola var inrättad för undervisning av stadens "soldatbarn", dvs barn till militären vid artilleriet, i praktiken lika med Göteborgs garnison. Skolan kom till och startade sin verksamhet i juli 1810. Den uppkallades efter Carl Johan Bernadottes son Oscar, född 1799, men rimligen först sedan Carl Johan anlänt och blivit mottagen som Sveriges kronprins, tillika vederbörligen adopterad av kung Karl XIII, i november samma år. Det formella namnet blev Skolan Prins Oscar för Kungl. Göta artilleriregementes soldatbarn. Skolans verksamhet finansierades på olika sätt: genom den s k portpenningen, genom kollekt från stadens kyrkor, avkastning av mulbete på några av bastionerna, medel från artilleriregementets barnhuskassa och donationer från förmöget folk. Skolan inhystes först i ett vakthus vid Karlsporten och sedan på ett par andra ställen i närheten av regementskasernen, men från 1824 kom skolan in i en egen byggnad på Kaserntorget nr 7, ritad av en kapten J.F. Weinberg, som tidigare ritat även Willinska skolans hus.

Prins Oskars skola med adressen Kaserntorget 7, som den såg ut 1922. Foto Stadsmuseet.
Som mest hade skolan ett 100-tal barn. 1847 upphörde den att vara soldatbarnskola och blev istället enligt den nya skolstadgan församlingsskola i Garnisonsförsamlingen, och emottog därmed också skolpliktiga barn i allmänhet. För undervisningen svarade bataljonspredikanten, en underlärare och två lärarinnor. Under några år bedrevs också undervisning i skrädderi och skomakeri. 1858 tog den nybildade folkskolestyrelsen hand om församlingsskolorna och därigenom också Prins Oskar. 1870 övertog regementet lokalerna. Efter dess utflyttning till Kviberg köptes huset småningom av Svenska frälsningsarmén, som hade verksamhet där till 1953, då det revs för att bereda plats för ett nybygge.
 
Från Sven Gulin och Oscar Jonsson citeras följande om skolans verksamhet på 1850-talet
 
Ett hundratal soldatbarn, ca 60 gossar och 40 flickor, fingo här årligen undervisning i kristendom, historia, geografi, räkning och skrivning samt de äldre flickorna i fruntimmersslöjd. Alla erhöllo på skolans bekostnad s k paradkläder, vilka för gossarna bestodo av blå jacka med gul kant på kragen, vita byxor, känger, en blå mössa på vilken kompanimärke var fästat. Varje onsdag och lördag övades koralsång och på eftermiddagarna inövades gossarna i marsch och manöver. Eleverna hade fria medikamenter och läkarvård. Till uppmuntran av flit och sedlighet utdelades distinktionstecken. - Varje söndag tågade barnen i paradkläder till Garnisonskyrkan i Kronhuset.
 
Nog ser han ganska snäll ut, den siste underläraren på Prins Oskars skola,
Johan Lind (1820-1902), senare adjunkt på Seminariet.
______________________________________________
 
Gulin, Sven: Göteborgs hjärta, del I, 1977, sid. 55-57.
Jonsson, Oscar: Församlingsskolorna i gamla Göteborg. - Göteborg förr och nu1978; 13:5-43


söndag 26 januari 2014

Årets göteborgsbok 2013

Den fysiska bokhandeln i Göteborg förefaller vara stadd i långsamt avlidande. Det ledande företaget i branschen hittar i sin anorektiska strävan ständigt nya grepp för att sälja allt utom böcker. I detta läge borde det ändå vara möjligt för andra aktörer, som intresserar sig för böcker, böckers utgivande och böckers läsande (t ex de få fristående bokhandlarna, det snart återuppståndna Stadsbiblioteket, stadens båda göteborgsinriktade bokförlag, Hembygdförbundet, Stadsmuseet, kanske Göteborgs-Posten - och Akademibokhandeln är också välkommen) att träda in på marknaden. Och att ta NÅGOT grepp, som för göteborgarna uppmärksammar att det årligen ges ut en tämligen strid ström av böcker om staden eller med anknytning till göteborgska verksamheter, många av dem med högintressanta texter och del i påkostat utförande. Ett sådant framlyftande av litteratur om den egna orten eller egna landsdelen förekommer på många andra håll, t ex i Västergötland och Stockholm. I avvaktan på att ett sådant initiativ kommer till stånd har nu denna blogg egenmäktigt beslutat att utse ÅRETS GÖTEBORGSBOK (från utgivningsåret 2013). Beslutet har varit enhälligt, något strul med röstsammanräkningen har inte förekommit och några påtryckningar från (de ovetande) aktörerna har inte heller märkts av. Upplyst despoti har dock sina nackdelar: det hade förstås varit mycket bättre om utmärkelsen hade röstats fram av en representativ jury.

Segrare och vinnare av titeln ÅRETS GÖTEBORGSBOK 2013 har I alla fall blivit ARKITEKTER & FASADER: GÖTEBORG 1850-1920. Den är producerad i samarbete mellan arkitekturhistorikern Gunilla Linde Bjur och fotografen Krister Engström och utgiven av Balkong förlag i Stockholm.


Linde Bjur har gjort sig känd som föreläsare om arkitekturens historia och gav också för ett par år sedan ut Stationshus: järnvägsarkitektur i Sverige. Också där stod Krister Engström, skicklig arkitekturfotograf, för bilderna. Förlaget Balkong har tidigare producerat många vackra böcker, flera med Stockholmsanknytning, och har en ambition, tydliggjord på hemsidan som många bokälskare säkert skriver under på:

Den fysiska boken ger oss det vi inte får i den digitala världen. Att läsa på papper är för många att finna lugn och ro i vardagen. Undersökningar visar att vi minns bättre det vi läser i tryckta medier och att papper har en mängd egenskaper som påverkar läsupplevelsen positivt. Vi följer nyfiket den digitala utvecklingen i bokbranschen – men grundtanken med vår utgivning är vackra tryckta böcker med hög kvalitet och lång livslängd. Det tryckta är beständigt och på riktigt.

ARKITEKTER & FASADER är en rekorderlig volym i stort format med underbart bildmaterial och en intressant, upplysande och välskriven text, kanske inte en bok man direkt kryper upp med i sängen, men en prydnad för kaffebordet och till många kvällars glädje vid läslampan. Fokus är på de arkitekter som varit verksamma i Göteborg under andra halvan av 1800-talet och åren kring förra sekelskiftet - och på deras viktigaste byggnader. Det blir "biografier" av både arkitekterna (n = 11) och deras främsta skapelser, byggnader som göteborgaren ständigt har för ögonen. För den som intresserar sig för sin stad ger boken både detaljkunskaper och sammanhang.

-o-o-o-

Om det vore så att det vid utseendet av ÅRETS GÖTEBORGSBOK fanns två klasser, en för STOR BOK och en för LITEN BOK, skulle ytterligare en skrift med Göteborgsanknytning ha kunnat uppmärksammas. Och när vi ändå är i farten, så varför inte. Till ÅRETS LILLA GÖTEBORGSBOK 2013 har sålunda utsetts GÖTEBORGSLUFT, författad av Göteborgs-Postens frejdade - och också i andra sammanhang belönade - redaktör Kristian Wedel.

Visserligen har Kristian snott titeln till boken från sin icke mindre frejdade föregångare, Aron Jonason men det må vara hänt. Det är en bra titel, och efter drygt ett sekel kan den väl få användas på nytt. Både Kristian och Aron skriver om stort och om smått, infallsrikt, småroligt och ibland faktaförmedlande om händelser och människor i hemstaden. Men en fördel med 2013 års version är att man slipper "rimmerierna" och Jonasons för dagens läsare ganska krystade kastande av "witz-bomber" på var och varannan rad. När Kristian skriver blir det ibland bara korta impressioner, ett uppfångat samtal på bussen, en oväntad replik, men betydligt intressantare när han reflekterar över eller rör sig i kanten av kända och okända göteborgares förehavanden. På så sätt vandrar t ex Anton Stuxberg, Elfrida Andrée, SA Hedlund, Torgny Segerstedt, Curt Weibull och Rutger von Ascheberg genom texterna. Det är mycket personligt skrivet och mycket charmerande.
 
 
Omslaget till Aron Jonasons vers- och kåserisamling "Göteborgsluft" från 1906.
Observera särskilt det högervända lejonet: så ser Göteborgs stadsvapen verkligen inte ut!