Summa sidvisningar

onsdag 22 maj 2013

Kolerakyrkogården på Ranängsbergen

Den epidemiska koleran sköljde i flera vågor fram över Europa och Sverige under 1800-talet. För vårt land och för Göteborg blev epidemien 1834 den mest förödande. Till Göteborg kom smittan med ett fartyg, som anlöpte hamnen. Det var en exceptionellt varm sommar det året, långa perioder låg temperaturen över 30 gr och det bidrog säkert till smittans spridning. Epidemien startade den 26 juli, nådde sin kulmen kring den 15 augusti - då ungefär 100 personer dog om dagen - och var i stort sett över i början av september. Då hade nära 2.000 personer fått sätta livet till, en tiondel av stadens befolkning. För att gravsätta de avlidna så fort som möjligt anordnades i utkanterna av staden ett antal särskilda kolerakyrkogårdar. Sådana är kända från övre delen av nuvarande Övre Husargatan, på Levgrens äng, i Bräcka på Hisingen och i Angered, förmodligen användes fler platser. Kolerakyrkogården i Kallebäck anlades dock först i samband med epidemiskovet 1866.

Även i det som då kallades Ranängsbergen finns en kolerakyrkogård. Området hörde då till Örgryte socken och motsvaras i dag av västra delarna av stadsdelen Lunden; närmast ligger det radhusområde som kallas Pauli Backe. Vid krönet av St. Paulibacken står idag en sten som minner om den gamla kyrkogården.

Kolerastenen på krönet av St. Pauligatan. Texten går dåligt fram på bilderna, men på framsidan (vänstra bilden) finns ett inristat kors och orden "År 1834". På baksidan står det "Kolerakyrkogården på Ranbergen". Ristningen på framsidan är enkelt gjord och förmodligen från tiden då stenen restes. Texten på baksidan är prydligt inhuggen med bokstäver av modernare snitt.
Örgryte socken hade faktiskt redan 1831 vidtagit vissa åtgärder ifall den fruktade farsoten skulle komma till trakten. Bl a hade en speciell begravningsplats avsatts på Ranängsbergens södra sluttning, där bebyggelsen vid den aktuella tiden måste ha varit mycket gles. Man hade också beslutat att i händelse koleran bröt ut skulle fattigstugan utrymmas och istället upplåtas som sjukhus. Ekonomiska medel fanns också avsatta. Totalt inträffade under 1834 års epidemi 98 dödsfall i socknen, säkert främst "fattigt folk" i de tättbebyggda områdena. I september 1834 - när epidemien dragit över - noterades i Örgryte sockenstämmas protokoll:

Alldenstund antalet af de fattiga i församlingens fattighus genom farsoten förminskat sig och församlingen tog i betraktande nödvändigheten, att hafva ett sjukhus, i den händelse koleran ånyo skulle utbryta, beslutades att utpensionera de fattiga och uthyra fattighuset med villkor för hyresfolket att lämna detsamma om och när församlingen någon gång skulle finna det nödigt.

Exakta avgränsningen av den gamla kolerakyrkogården är inte känd, den omfattar dock huvuddelen eller hela stadsäga nr 9893. Området motsvaras av den mark, som ligger under den lilla trädbevuxna slänten där minnesstenen är placerad och sannolikt också under delar av St. Pauligatan just i kröken vid Överåsvallen.

Kartan från 1975 är svårläst då den både innehåller den äldre bebyggelsen i området (de kraftigare markerade husen) och den planerade nya bebyggelsen och den därtill hörande parkeringsanläggningen. Huvuddelen av den planerade kolerakyrkogården kan dock förmodas ha legat inom stadsäga 9893. Nuvarande minnessten markerad med röd prick. Nere till vänster syns mynningen av Valåsgatan. Överåsvallen ligger höger om kartutsnittet.
 
När radhusområdet Pauli Backe skulle byggas (1976-78) visade det sig att det planerade parkeringsdäcket skulle inkräkta på kyrkogårdsområdet. Efter krav från både Museinämnden och Riksantikvarieämbetet gjordes  därför i november 1975 en mindre utgrävning av det övre hörnet av det förmodade kyrkogårdsområdet. Ett 10 m schakt grävdes med en bredd av 1 m "ner till orörd nivå". Inga fynd som kunde härröra från begravningsplatsen påträffades dock. Skälen härtill kan förstås vara flera: det kanske trots allt inte var exakt här kyrkogården låg (de första kända kartorna över området med kyrkogården markerad ritades nästan 100 år senare), kyrkogården kanske inte användes i den omfattning man räknat med eller kanske just det hörn som undersöktes inte behövde utnyttjas för gravsättning
 
Det mesta av ovanstående är hämtat ur en liten skrift, som författades av undertecknad i anslutning till radhusområdet Pauli Backes 30-årsjubileum 2008. Den har aldrig varit till försäljning i bokhandeln. Om någon är intresserad har jag kvar något 10-tal exemplar, som jag gärna skickar mot 75 kr (inklusive porto). Hör av er i så fall via e-post till adressen jan.westin.goteborg@gmail.com.
_______________________________________________________________
 
F. Stenström: Örgryte genom tiderna (del 1-2), 1920-24.
Jan Westin: Pauli Backe. Ett bostadsområde i östra Göteborg, dess tillkomst och omgivningar, 2008.
Skrivelse från Göteborgs historiska museum till Riksantikvarieämbetet ang. Provundersökning, kv. Drällen, daterad 1975-12-03.
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar