Summa sidvisningar

onsdag 28 december 2011

El Marinéro och Jubileumsutställningen

Den stora Jubileumsutställningen i Göteborg invigdes högtidligen av konung Gustaf V den 8 maj 1923. Efter den pampiga invigningen vidtog lunch för de inbjudna, besök på utställningarna och småningom galamiddag i utställningsrestaurangen för 2.000 gäster. Allting var storslaget och även sett från dagens perspektiv en enorm tillställning. Honoratiores bar civil högtidsdräkt eller paraduniform redan från tidiga förmiddagen, korrektheten i detta hade diskuterats utförligt i pressen i förväg, men tydligen var det konungens egen önskan som villfors. Allt som förekom blev föremål för detaljerad skildring i svensk och utländsk dags- och veckopress. Hela sommaren skrevs det sedan om de otaliga aktiviteter som förekom i Göteborg, mer eller mindre fast knutna till själva utställningen. Allt tycks ha hänt just här just då.

Vad som däremot inte noterats, varken i de böcker, som de senaste åren utkommit om utställningen, eller  i Tomas Hernqvists "kataloger" över tryckt utställningsmaterial, är Evert Taubes bidrag till festligheterna. När jag gick igenom material på en av mina många hyllor med göteborgiana "hittade" jag för några veckor sedan ett nothäfte med musiken till Evert Taubes melodi "El Marinéro"


Överst på framsidan av nothäftet står tryckt "Till Göteborgs damer vid Jubileums-Festen den 8 maj 1923". Det fyrsidiga häftet är tryckt hos Eiken & Schildknecht, Emil Carelius, K. Hov-Musikhandel, Stockholm, 1923. Det innehåller enbart n oter, ingen sångtext. På framsidan har Taube skrivit en personlig dedikation till kanslirådet och fru Harald Wiens "med hjärtligaste tack för sist" och också strukit under orden "den 8 maj".

Melodin "El Marinéro" (sjömannen) tycks vara en av Taubes mindre kända alster. Den är inspelad på grammofon vid ett enda tillfälle, den 23 maj 1923 på skivbolaget "Gramophone Company". Olle Edström skriver om melodin i sin bok om Evert Taubes musik "På inspelningen spelar Gustaf Elmer Nilsson piano och Knut Esbjörnsson violin. Taube bidrar här och där med vissling eller sång". Någon egentlig sångtext finns dock inte till melodin. Det skall vara en av de första genuina tangomelodierna som gavs ut i Sverige och den har även efter argentinska mått en mycket genuin karaktär.

Men vilken är då kopplingen till Jubileumsutställningen? Jag har gått igenom relevanta delar av det stora klipparkiv kring utställningen, som finns bevarat på UB i Göteborg - och inte en rad om att Taube på något sätt officiellt medverkade i festligheterna. Annars fanns många möjligheter, t ex festmiddagen med avslutande dans till orkester i den stora rotundan, galaföreställningen på Stora Teatern och olika dansorkestrar som spelade på Liseberg. Två revyer spelades i staden jubileumssommaren: Karl Gerhard och John Botwid stod för ruljangsen på Folkteatern och Gabriel Alw med ensemble på Lisebergsteatern (hans insats som manusförfattare blev dock brutalt sågad av kritiken). Men ingenstädes någon trubadur med nyskriven tangomelodi. Evert var 1923 fortfarande i början av sin karriär, men hade publicerat både visor och en prosabok och året innan den uppmärksammade "På kryss med Ellinor". Han hade haft många engagemang som vissångare runt om i landet. Det är knappast troligt att det inte i pressen skulle ha uppmärksammats om han haft någon framträdande roll i festligheterna.

Kanske ville Taube bara på sitt lite yviga chevalerska sätt utnyttja tillfället att knyta an till den händelse som våren 1923 var på allas läppar. Kanske hade han planerat någon form av närvaro som inte blev av. Kanske deltog han i någon privat tillställning som inbjuden underhållare. Hans understrykning av "den 8 maj" på notomslaget antyder ju att något ändå inträffade den dagen. Svaret på detta får vi nog aldrig veta. Det enda bestående spåret i pressen är en annons för melodin i Vecko-Journalen den 13 maj 1923, nu omdöpt till "Sjömans-Tango".


_____________________________________________________

Edström, Olle: Evert Taubes musik, 2007.
78-or & film. Hemsida om svensk musik och film 1900 - 1960, adress http://medlem.spray.se/filmoch78or/index.htm
Klippböcker från Jubileumsutställningen. Göteborgs universitetsbibliotek.

torsdag 22 december 2011

Ännu en Strobl

Tack vare Åke S i Laholm, som läst mina tidigare utläggningar om tecknaren Stefan Strobl (19 juni, 25 augusti) , har ytterligare en publikation med teckningar av honom dykt upp. Det är en jultidning från 1926 med namnet "Nya Hallänninga-Jul". Vad jag kunnat finna utkom ett sådant litet häfte till julen under 20-talet, kanske redan från 1919 som "Hallänninga-Jul" och senare som "Nya Hallänninga-Jul", kanske även några år på 30-talet (UB i Göteborg har ingen komplett serie).  Sannolikt marknadsfördes tidningen framför allt i Laholm med omnejd. Innehållet är mycket lokalt färgat.


I det aktuella häftet finns 20 karikatyrer, förmodligen av lokala koryféer i Laholm, alla försedda med några satiriska strofer på knagglig vers. För en nutida läsare är det inte särskilt roligt. En av de avporträtterade är den excentriska borgmästaren Axel Malmqvist, åtminstone lokalt känd för sina pekoralistiska teaterstycken. Mannen på omslaget är tyvärr inte identifierad. För Strobl var väl detta ett beställningsjobb bland andra, det märks att teckningarna är från ett tidigt skede av hans karriär, de har ännu inte nått den elegans, som finns i porträtten från Uppsala och Stockholm i mitten av 40-talet.