Summa sidvisningar

onsdag 8 juni 2011

Göteborgska boksamlare: Johan Albert Hallberg

"Samlare är en särskild sort" heter det ju och något ligger det säkert i det. Även om många, kanske de flesta människor, "samlar" på det ena eller det andra och med större eller mindre iver, så är det ett fåtal som blir och framhärdar i att vara hängivna samlare. Förmodligen skulle det gå att påvisa vissa personlighetsdrag och värderingar typiska för sådana individer. Själv hör jag säkert till denna grupp, så gjorde även min far (som sedan ungdomen var enveten frimärkssamlare) och så gör en av mina söner (med något tusental vinylskivor) och en av sonsönerna har visat gryende anlag, även om det än så länge mest yttrar sig i form av långa listor med fotbollsresultat och nationsflaggor. Efter att ha passerat stadier av apelsinetiketter, lagbilder i Rekordmagasinet, autografer, frimärken, växter (pressade och fotograferade) och boksamlande med olika inriktning har jag för min del nu snöat in på göteborgiana, och så lär det väl förbli.

En som verkligen bekände sig som samlare och dessutom vid mogen ålder tog sig före att skriva ner och  publicera sina reflektioner över samlandets glädjeämnen och bekymmer var den göteborgske tullkontrollören Johan Albert Hallberg. "Samlaren är en ofta förekommande samhällstyp, som dock, förf. veterligen, här i landet aldrig gjorts till föremål för en ingående framställning; och torde en sådan otvivelaktigt erbjuda ett visst allmänt intresse", skriver han inledningsvis i sin 1935 på eget förlag utgivna Minnen och levnadserfarenheter.

Johan Albert Hallberg i sitt bibliotek.
Hallberg var född 1861. Fadern dog när han blott var fyra år gammal, men måste ha haft vissa ekonomiska tillgångar, familjen ägde och bodde i en fastighet på Husargatan 11 i Haga, som han senare lät bygga om. Han bodde i mer än 50 års tid på denna adress. Studentexamen tog han på Latinläroverket 1882 och sökte sedan inträde i Tullverket där han kvarblev på en modest befattning intill sin pensionering 1928. I sin bok berättar han om hur samlarintresset hos honom vaknade redan i skolåldern men till en början var inriktat på först växter, sedan frimärken. Han lyckades komma över en stor frimärkssamling i rätt tid, som han efter några år kunde sälja med betydande vinst. Efter hand blir det boksamlandet som tar över helt. Till en början går det dock långsamt; när han flyttar in i den nybyggda fastigheten 1889 "torde min boksamling ha bestått av ungefär 350 volymer". Småningom lär han sig att originalupplagor är eftersträvansvärda och koncentrerar sitt samlande till sådana. Han är också noga med kvaliteten på de böcker han köper och han låter förse en hel del med vackra band. Fokus är redan tidigt på tysk litteratur och den stora favoriten är Goethe. Han köper från antikvariat runt om i landet och också i utlandet, han blir en trogen och välkänd kund på Göteborgs auktionsverks bokauktioner. Det händer att han får leveranser på flera hundra kg. Efter hand räcker dock inte utrymmet i lägenheten till och han berättar utförligt om sina platsbekymmer, välbekanta för alla samlare

Mina boningsrum voro ej synnerligen stora. Av de tre rummen bebodde min gamla hushållerska det ena och ett annat tjänade mig själv till sovrum. Jag lät hushållerskan flytta in i en närliggande lägenhet på ett rum och kök, och hennes förra rum blev mitt sovrum. Härigenom blev det mig möjligt att bekläda samtliga väggar i de två rummen med bokhyllor, och jag tillvaratog utrymmet så noga att även väggytor av blott 1/3 meters bredd blevo betäckta med böcker.

Vid ett par tillfällen ordnar Hallberg bokauktioner på dubletter och utsorterade volymer men det leder bara till en temporär lättnad i lokalbehovet. Först 1914 blir det en bättre ordning, då han säljer huset i Haga och flyttar till en villa i Lackarebäck. Han har problem med att hitta boklådor att transportera sina samlingar i, men slutligen blir det utflyttning

När äntligen allt var färdigt för uppsättande av hyllor och böcker var det verkligen inte något lätt arbete som förestod mig. Jag hade 135 lårar fullpackade med böcker, av vilka de som haft sin plats på vinden voro fulla av damm och måste rengöras ... I min nya bostad funnos tre rum i fil, sammanbundna genom breda dubbeldörrar, och sedan dessa hade avlägsnats, fingo rummen nära nog utseende av ett helt, en sal av rätt betydande proportioner ... Då de böcker jag här hade att uppställa samtliga voro väl inbundna, gåvo de mer eller mindre rikt förgyllda ryggarna det stora bokrummet ett enhetligt, rätt egenartat och ganska trevligt utseende.

Vad var det då för böcker som samlades på tullkontrollören Hallbergs hyllor? Ja, han konstaterar i sin bok att samlingen huvudsakligen omfattar fyra områden, 1) böcker tillhörande "världslitteraturen", varmed han menar "stora författare", deras verk och litteraturen om dem. Hit hör över 80 % av samlingen. Tyskspråkiga författare dominerar, därefter franska och svenska; 2) böcker och tidskrifter i konst, 3) konstnärligt illustrerade arbeten, samt 4) karikatyr, skämtböcker och skämttidningar. Totalt beräknar han att bokbeståndet till slut upptar 800 hyllmeter eller närmare 24.000 volymer. Men böckerna står där inte bara, han läser oupphörligen, planlöst eller i detalj planerat beroende på omständigheterna. Läsningen är dock aldrig "blott och bart tidsfördriv utan som ett verkligt studium". Främst är det "förstklassig litteratur" han ägnar sig åt, men han är inte helt främmande för "böcker av mindre betydenhet" och kan till och med någon gång ägna sig åt en "rövar- eller detektivroman. Och även ett rent pekoral anser jag ej alldeles ovärdigt en läsares uppmärksamhet".

Gång på gång återkommer han dock till den enligt hans mening mest betydelsefulle av alla författare, nämligen Goethe. Han står i centrum för uppmärksamheten, den store diktarens begrepp levnadskonst blir för honom en ledstjärna. Vid hans bortgång utgjorde Goethesamlingen nästan 800 volymer. Ett uttryck för hans engagemang i Goethes verk är att han 1927 går i polemik med Henrik Schück, som året innan i sin Allmän litteraturhistoria enligt Hallberg ej gjort den store tysken full rättvisa. Med all reverens för Schücks kunnande och position tillåter han sig ödmjukt och under visst krumbuktande påpeka hur Goethes gärning bör värderas. Han gör det i en liten svåråtkomlig skrift med titeln Några ord om Goethe, som han utger under pseudonymen Johan Antonsson, "ett namn som jag hade särskild rätt att taga, då min fader hette Anton".

Johan Albert Hallbergs samlade litterära kvarlåtenskap
Men det vore helt missvisande att uppfatta Hallberg som en enstörig bokmal, instängd i sina samlingar. Han lever visserligen ensam med sin hushållerska, men han har många intressen utöver sina böcker, han går på konstutställningar och museer, är en trägen gäst på konserterna i gamla Konserthuset, engagerar sig i Göteborgs stads utveckling, bevistar Stadsfullmäktiges sammanträden, uppsöker områden av staden där man bygger nytt och skriver då och då en insändare i dagspressen, som t ex kan beröra skogsplanteringar på stadens utmarker, hängbro över älven, större lekplan och utsiktstorn i Slottsskogsparken. Han har en begränsad vänkrets, deltar i Par Bricoll men undviker "sällskap där man har tråkigt". Han dricker både vin och sprit och "förtärande härav i en avpassad mängd har under årens lopp skänkt mig mycken glädje och trevnad". Efter flytten till Lackarebäck blir trädgårdsarbete och hönsavel nya intresseområden. Han ger sig på somrarna ut på resor i Europa och på veckosluten vandrar han i Göteborgs omgivningar. I Göteborgs turistförenings årsskrift för 1898 finner man artikeln Några fot-turer i Göteborgs närhet, signerad Hbg. Man får intrycket att han oförtrutet arbetade på att lära känna sig själv och att komma till rätta med svagheter och brister, och att han småningom når den livsform som ger honom tillfredsställelse. Mot den bakgrunden är det begripligt att han utger den lilla skriften Den kungliga svenska avundsjukan, där han menar att avunden är "den tarvligaste och även mest olycksbringande av alla mänskliga lidelser". Under många år arbetade han också på ett projekt med den tänkta titeln Brackornas bok - av en av dem, men det kom tyvärr aldrig till utförande.

Hallberg avlider efter en längre tids sjukdom i mars 1937, 76 år gammal. I sitt testamente bestämmer han att hela boksamlingen skall gå till Göteborgs stadsbibliotek, det blir den största gåvan biblioteket fått av en enskild samlare. Goethesamlingen bevaras i sin helhet och i övrigt väljer biblioteket vad som kompletterar det befintliga betåndet (totalt 469 hyllmeter), resten säljs så bokauktion under fem dagar i november 1939. J. Viktor Johansson skriver i katalogens förord "Det är ingen överdrift att säga, att biblioteket från källaren till vinden fyllde den villa han bebodde ... under vindens snedtak stod det böcker i avtagande format, från atlasfolianter till duodeser av en tändsticksasks storlek. Vid uppröjningen av hans hem kom en av bokhyllor kringbyggd kakelugn i dagen; där fanns böcker i skrubbar och garderober, i soffor och byråar".

____________________________________

Johan Antonsson: Några ord om Goethe. Med anledning av Henrik Schücks framställning i hans Allmänna litteraturhistoria. Göteborg, 1927.
Förteckning över den del av framlidne tullkontrollören Johan Albert Hallbergs boksamling, som kommer att försäljas å Göteborgs bokauktionskammare den 24-29 november 1939.
Albert Hallberg: Minnen och levnadserfarenheter av En samlare. Göteborg, 1935.
Albert Hallberg: Den Kungliga Svenska Avundsjukan och Avunden i allmänhet. Göteborg, 1931.
J. Viktor Johansson: En samlares minnen. GP 1935-09-20.
J. Viktor Johansson: En böckernas vän, samlare och kännare. GP 1937-03-22.
Sven Schånberg (Tala ve Kal): 24.000 band bokdonators minne. GP 1980-02-02 och 1980-03-01.

1 kommentar: